Okategoriserade

Lev i nuet – Planera mindre

I boken “Hon kallar mig dotter” nämner jag ganska ofta hur viktigt det är att vara i nuet. Det förflutna och framtiden är egentligen ganska oviktiga och vi bör därför spendera så lite tid där som möjligt. Jag ska förklara kort varför.

Det är bara i nuet vi kan göra förändringar och det är bara här vi kan leva fullt ut. Att älta det som har varit gör att vi missar det som händer här. Det som vi går och tänker på tror hjärnan är på riktigt. Den kan inte skilja på dåtid, nutid och framtid utan det som uppspelar sig i hjärnan är där vi är. Det här är på gott och ont. För att upprätta kontakt med den andliga världen behöver vi vara i nuet. När vi har upprättat kontakten kan vi med hjärnans hjälp ta oss dit. Det är bara en tanke bort.

Samtidigt kan vi fastna i en loop om vi återupplever något från vårt förflutna som fastnar i vår tanke och vi spelar upp samma händelse gång på gång. Typiskt när man går och grubblar. Hjärnan reagerar som om det faktiskt händer på riktigt och skickar ut signaler till resten av kroppen oavsett om du känner lycka, glädje, harmoni eller rädsla och ilska.

Det förflutna hjälper oss och formar oss och kan ibland påverka oss även i nuet. Om vi genom karmalagen har ådragit oss något som sitter kvar i vår eteriska kropp kan vi ibland behöva möta händelsen på nytt för att se den ur ett annat perspektiv, förstå, förlåta och komma i balans så att vi kan läka själsligen. I de här fallen är det bra att hjärnan kan hjälpa oss att ta oss tillbaka till händelsen. Det sätt som vi människor är utrustade och hur vi fungerar rent funktionsmässigt är till för att hjälpa oss men allt har en baksida. Vi behöver bara förstå det och använda det på rätt sätt så är det en hjälp för oss i livet.

Lika illa kan det vara att ständigt gå och planera inför något som ska hända i framtiden. Vi spelar upp det vi vill ska hända och kan planera in i minsta detalj. Så som vi lever idag spenderar vi alldeles för mycket tid med att planera. Ändå är det ganska ofta som det inte riktigt blir så som vi hade tänkt. Då kommer besvikelsen och vi blir ledsna, helt i onödan. Jag vet inte hur många gånger jag själv har hamnat i sådana situationer. Det är först efter ett tag när andra kanske påpekat för mig att det inte var så illa, som jag själv inser det. Istället för att planera bör vi låta oss själva vara i nuet och möta det som faktiskt är, se det som faktiskt är, och bara låta oss njuta och glädjas i stunden. Det är så lätt att inte se det som är här och nu. Vi missar livet så att säga.

Idag planerar de flesta av oss vad vi ska göra på jobbet, på fritiden (den lilla som är kvar), vad vi ska äta, vad som behöver göras i hemmet och planerar för barnen, huset, bilen, och så vidare.

Planera mindre och upptäck livet.