Förändra ditt liv

Ett liv i ensamhet

Trots att det aldrig har levt fler människor på jorden än nu så har vi nog aldrig upplevt oss som så ensamma som nu. Många som bor i stora eller små städer känner sig isolerade och mer eller mindre övergivna. En ensamhet som växer från generation till generation. Vad beror det på och vad kan vi göra åt det? Kan vi göra något åt det?

Ett liv i ensamhet

Jag minns när jag bodde i Göteborg, Sveriges näst största stad med flera hundratusen invånare. Precis som de allra flesta bodde jag i lägenhet i flerfamiljshus. Det var få av mina grannar jag lärde känna, inga jag umgicks med och i vissa fall inte ens hälsade på. Jag anser mig själv vara en ganska social person och har egentligen aldrig haft problem att lära känna nya personer eller haft problem att hitta vänner. Trots det så var det inte alltför sällan jag kände mig väldigt ensam i min lägenhet. När alla mina vänner var upptagna med annat och jag själv inte hade något att göra då blev jag ofrivilligt ensam hemma i en liten lägenhet. Det fanns många människor runtomkring som jag både hörde och såg men de såg inte mig. I dessa stunder kunde jag ibland känna mig övergiven. Går du ut och sätter dig ensam på ett café känner du dig ännu mer ensam. Ofrivillig ensamhet är inte rolig och kan lätt skapa depressioner.

Ett liv i ensamhet på landet

När jag tog steget att flytta ut från stan ut på landet blev det konstigt nog inte alls lika ensamt. Det var mycket mindre människor men de såg mig. Jag lärde känna grannarna på ett helt annat sätt och umgicks med dem också. De gånger jag sitter ofrivilligt ensam i mitt hus kan jag bara gå ut i naturen, där känner jag mig aldrig ensam.

Ett liv utan ensamhet

Tänk dig ett liv där du aldrig är ensam, bara själv de gånger du behöver och själv väljer det. Hade inte det varit perfekt? Hur skulle det se ut? Tänk dig att du lever i en mindre by med några tiotal människor. Varje familj har ett eget litet hus men sedan har man gemensamhetsanläggningar där man umgås tillsammans när man själv vill. Det här var något som kom till mig förra sommaren. Hur vi kan leva i framtiden. Är du en person som älskar att umgås och vara social kan du göra det hela tiden. Är du raka motsatsen kan du välja att vara för dig själv men utan att känna dig ensam och övergiven. Valet är fritt. Vad du än råkar ut för i livet så finns det människor i din närhet som bryr sig om dig och kan stötta och hjälpa dig genom både glädje och sorg. Man lever tillsammans alla generationer. De äldres erfarenheter och visdom tas tillvara liksom de ungas nyfikenhet och livsglädje.

En utopi men en möjlig framtid

Ovanstående scenario kan låta som en utopi men skulle kunna bli verklighet om vi vill. Det som kom till mig beskrev ett helt annat liv än det vi är vana vid. Ett liv utan stater, utan gränser, utan samhälleliga krav. Ett liv där varje individ lever fritt efter egna behov och önskemål. Jag vet att det kan vara svårt att se det som en möjlig väg men jag har sett den vägen och den är möjlig.

Ett liv där ingen lever i ensamhet endast valda situationer där man är själv aldrig ensam.

Känner du dig ensam och är i behov av hjälp https://www.1177.se/

Liv i ensamhet
Det finns ingenstans man kan känna sig så ensam som i en storstad, trots alla människor runtomkring.

A life of solitude

Even though there have never been more people on earth than now, we have probably never felt as alone as now. Many people who live in big or small cities feel isolated and more or less abandoned. A loneliness that grows from generation to generation. What causes it and what can we do about it? Can we do something at all?

A life of solitude

I remember when I lived in Gothenburg, Sweden’s second largest city with several hundred thousand inhabitants. Just like the vast majority of people, I lived in an apartment in a block of flats. There were few of my neighbors I got to know, none I hung out with and in some cases didn’t even saluted at. I consider myself to be quite a social person and have never really had a problem meeting new people or having trouble making friends.

Despite that, it wasn’t too rare that I felt very lonely in my apartment. When all my friends were busy with other things and I myself had nothing to do, then I involuntarily became alone at home in a small apartment. There were many people around whom I both heard and saw but they did not see me. In these moments I could sometimes feel abandoned. If you go out and sit alone in a cafe, you feel even more alone. Involuntary loneliness is not fun and can easily create depression.

A life of solitude in the countryside

When I took the step to move out of the city into the country, strangely enough, it wasn’t nearly as lonely. There were much less people but they saw me. I got to know the neighbors in a completely different way and socialized with them too. The times I am involuntarily alone in my house, I can only go out into nature, there I never feel alone.

A life without loneliness

Imagine a life where you are never alone, only by yourself when you need to and choose it yourself. Wouldn’t that have been perfect? What would it look like? Imagine that you live in a small village with a few tens of people. Each family has its own small house, but then you have community facilities where you can hang out together when you want. This was something that came to me last summer.

How we can live in the future. If you are a person who loves hanging out and being social, you can do it all the time. If you are the exact opposite, you can choose to be by yourself but without feeling alone and abandoned. The choice is free. Whatever happens to you in life, there are people around you who care about you and can support and help you through both joy and sorrow. All generations live together. The experience and wisdom of the elderly are taken advantage of, as is the curiosity and joy of life of the young.

A utopia but a possible future

The above scenario may sound like a utopia but could become reality if we want. What came to me described a completely different life than the one we are used to. A life without states, without borders, without societal requirements. A life where each individual lives freely according to their own needs and wishes. I know it can be hard to see that as a possible path but I have seen that path and it is possible.

A life where no one lives alone, only selected situations where you yourself are never alone.