Okategoriserade

En skänk från ovan

Nu är det ett tag sedan jag skrev i bloggen. Min tanke är att försöka skriva två gånger i veckan men ibland kommer livet i vägen. Den här gången var det jobb som tog min uppmärksamhet och tid i anspråk. Jag hade egentligen tänkt att skriva om något helt annat men när något så här ovanligt inträffar så vill jag dela det med er. Naturen både tar och ger. Den här gången blev det så tydligt att den har en egen önskan om hur saker och ting ska vara. För min egen del var det som en skänk från ovan bokstavligt talat.

En skänk från ovan

Det är ett lite lustigt uttryck och innebär väl egentligen att man får svar på sina böner. När något kommer till oss utan att vi själva har påverkat det. Men något som vi riktigt gärna vill ha. Jag skulle tippa på att det händer oss alla åtminstone någon eller några gånger under livet. Jag minns inte riktigt när jag fick en skänk från ovan senast men jag vet att jag har fått det tidigare. Det skulle vara kul om du ville dela något som har kommit till dig som en skänk från ovan. Här är min solskenshistoria.

Hjälp till naturen

Det är väl knappast någon nyhet att jag värnar om naturen och kämpar för att hjälpa den på olika sätt. Något som kom i min väg redan för många år sedan var insekternas skriande behov av hjälp. Jag tänker framförallt på våra pollinatörer. Det är säkert säkert femton år sedan jag först tänkte att jag skulle vilja skaffa bin för att bistå dem. Det skulle dock ta flera år innan det blev verklighet. Jag och min man bestämde oss för att skaffa ett par samhällen för mer än fem år sedan.

En kamp för överlevnad

Det blev en krokig väg där vi har fått lära oss mycket. Vår tanke har hela tiden varit att de ska få leva så naturligt som möjligt med oss som hjälpare. Trots att jag har gått på biodlarkurs och haft hjälp så har flera samhällen fått sätta livet till. Inte sagt att det beror på oss men min känsla har alltid varit den att jag borde ha gjort mer. Naturen är dock sin egen mästare och vi varken kan eller ska påverka den i alla situationer. Ibland får man bara falla till föga för det som händer.

Olika faror

Det finns flera olika faror för våra små insekter. Vi har fått lära oss om flera av dem. Det som är en viktig läxa i detta är att det som påverkar de små liven nu kan komma att påverka även oss människor på längre sikt. Eftersom vi är större är vi kanske inte lika känsliga. Men eftersom allt hänger samman blir det ofta så att de små problemen idag kan bli stora i framtiden. Det är lustigt vad mycket man kan lära sig från små bin om man bara ser och förstår mönstret.

Det som hotar våra små bin är gifter i naturen, sjukdomar, svält och klimatet. Samma saker som påverkar oss. Vi är alltså inte så olika när det kommer till kritan. Den här vårvintern dog alla våra tre samhällen troligtvis på grund av en kombination av olika faktorer. Jag ska inte gå in på detalj men värmen som kom i februari väckte upp samhället. När sedan kylan slog till igen klarade de inte det.

Stor sorg

Det här var inte första gången som vi hade blivit av med ett samhälle efter vintern. Det var dock första gången vi blev av med tre stycken på en gång. Det kändes som jag hade gjort fel och min sorg var stor. På grund av det sa jag till min man att jag vet inte om jag vill ha fler bin. Jag kände mig ovärdig helt enkelt. Det kändes som om jag inte är ämnad att ha bin.

Livet visade mig något helt annat. Jag började se bin överallt. Till en början gjorde det bara ont i mig och jag trodde att jag såg bin överallt på grund av det som hade hänt. Efter ett tag fick jag dock tänka om. De började visa sig mer och mer som om de ville säga mig något. Till slut satte jag mig och frågade inåt vad som är meningen. Jag fick då veta att vi ska ha bin. När jag till slut tog in det sa jag att ett samhälle kan vi kanske ha men lite längre fram.

En skänk från ovan

I lördags när jag var ute i trädgården och jobbade befann jag mig i närheten av våra tomma bikupor. Vi hade hållit dem stängda sedan vi upptäckte att bina hade dött. Jag inser plötsligt att det är några bin som surrar kring en av kuporna. Jag går fram och tittar närmare. Det ser ut som tambin av samma ras som vi har haft innan. Jag kan tydligt se att de försöker komma in i kupan. För några år sedan hände något liknande. Då fick vi en svärm som flyttade in. Kunde det vara samma sak som höll på att hända nu??

Jag gick upp till min man och berättade för honom vad jag sett. Vi sa att vi öppnar kupan ett tag för att se om så är fallet. I måndags på eftermiddagen fick jag ett samtal från min man som var alldeles till sig. En enorm svärm kom till oss och flyttade in i vår tomma kupa. Även grannen hade uppmärksammat det hela. För andra gången har ett bisamhälle valt att flytta in till oss. Något som tydligen är sällsynt har jag förstått. Naturen har sagt sitt. Det här var bokstavligen en skänk från ovan.

A gift from above

Now it’s been a while since I wrote in the blog. My idea is to try to write twice a week but sometimes life gets in the way. This time it was work that took up my attention and time. I had actually intended to write about something completely different, but when something this unusual happens, I want to share it with you. Nature both takes and gives. This time it became so clear that it has its own desire for how things should be. For my own part, it was like a gift from above, literally.

A gift from above

It’s a bit of a funny expression and really means that one gets answers to one’s prayers. When something comes to us without our having influenced it ourselves. But something that we would really like to have. I would guess that it happens to all of us at least once or a few times in our lives. I don’t really remember the last time I received a gift from above, but I know I’ve received it before. It would be great if you wanted to share something that has come to you as a gift from above. Here is my sunshine story.

Help nature

It is hardly news that I protect nature and fight to help it in various ways. Something that came my way already many years ago was the insects’ screaming need for help. I think above all about our pollinators. It is probably fifteen years since I first thought that I would like to get bees to help them. However, it would take several years before that became a reality. My husband and I decided to have a couple of hives more than five years ago.

A fight for survival

It turned out to be a bumpy road where we have learned a lot. Our idea is that they should be allowed to live as naturally as possible with us as helpers. Although I have taken a beekeeping course and received help, several bee colonies have died. Not saying it’s down to us but my feeling has always been that I should have done more. However, nature is its own master and we neither can nor should influence it in all situations. Sometimes you just have to accept what happens.

Various dangers

There are several different dangers for our little insects. We have learned about several of them. Here is an important lesson to learn. What affects the little lives now can also affect us humans in the longer term. Because we are bigger, we may not be as sensitive. But because everything is connected, it often happens that the small problems today can become big in the future. It’s funny how much you can learn from little bees if you just see and understand the pattern.

What threatens our little bees are poisons in nature, diseases, famine and the climate. The same things that affect us. So we’re not that different when it comes down to it. This spring winter, all three of our communities died, likely due to a combination of different factors. I won’t go into details, but the heat that came in February woke up the community. Then when the cold hit again, they couldn’t make it.

Great grief

It wasn’t the first time we lost a bee colony after the winter. However, it was the first time we lost three at once. I felt like I had done something wrong and my sadness was great. So I told my husband I don’t know if I want more bees. I simply felt unworthy. I felt like I wasn’t meant to have bees.

Life showed me something completely different. I started seeing bees everywhere. At first it just hurt and I thought I was seeing bees everywhere because of what had happened. After a while, however, I had to change my mind. They started to seem more and more like they wanted to tell me something. Finally one day, I sat down, asked what they wanted and listened. They said we are going to have bees again. When I finally took it in, I said maybe we can have one bee colony but not right now.

A gift from above

Last Saturday when I was out in the garden working I found myself near our empty beehives. We had kept them closed since we discovered the bees had died. I suddenly realize that there are some bees buzzing around one of the hives. I walk forward and take a closer look. It looks like tame bees of the same breed we have had before. I can clearly see that they are trying to get into the hive. A few years ago something similar happened. Then we got a swarm that moved in. Could it be the same thing that happened now??

I approached my husband and told him what I had seen. We said we’ll open the hive for a while to see if that’s the case. On Monday afternoon I received a call from my husband who was beside himself. A huge swarm came to us and moved into our empty hive. Even the neighbor had noticed the whole thing. For the second time, a bee colony moved in to us. Something that is apparently rare, I understand. Nature has had its say. This was literally a gift from above.