När vi förlorar någon som står oss nära känns livet oftast svårt. Frågor och tankar uppstår som varför, inte nu och varför just du. Om du liksom jag är övertygad om att livet på jorden är en tillfällig plats för vår själs utveckling. Då är döden en del av det fysiska livet. Det blir då ett avslut på det här livet som leder till något nytt. Kan vi ha med oss detta blir sorgearbetet så mycket lättare. Om vi kan lära oss att se på döden med nya ögon blir livet inte lika skrämmande.

Döden en del av livet

När jag var liten såg jag inte på döden som något hemskt eller farligt. Jag minns att det i Sverige var diskussioner om vi skulle införa dödsstraff. Min tanke var då att döden är inget straff. Att dö är en vacker sak. Redan då såg jag på döden som något som leder oss vidare. I skolan får man ta del av litteratur som Dantes inferno som beskriver dödsriket som något riktigt skrämmande. Den kristna läran talar om för oss att vi kan hamna i helvetet. Detta är ren skrämselpropaganda. Fantasier och spekulationer, inget annat. Döden är en del av livet. Utan den hade livet inte kunnat finnas.

Nära-döden-upplevelser

Jag har läst otaliga berättelser och vittnesmål från personer som har dött men kommit tillbaka igen. Deras beskrivning är oftast densamma. De möts av ett kraftfullt vitt ljus och en enorm kärlek. En händelse som över huvud taget inte är skrämmande. Jag har dock aldrig hört någon som berättat om motsatsen, att det skulle vara skrämmande. Kan vi då inte en gång för alla ta fasta på dessa vittnesmål och se de andra berättelserna som just berättelser, fantasier. Precis som skräckfilmer vi tittar på. Vi tittar, lyssnar, släpper det och går vidare.

Sorgearbete

Oavsett om vi ser på döden som en naturlig del av livet eller ej så kommer sorgen när vi har förlorat en person eller ett djur som stått oss nära. Sorg kan uppstå även om personen reser bort under en längre tid eller flyttar ifrån oss. Sorg är något vi behöver bearbeta när två individer har levt nära varandra. Det finns energier dem emellan som behöver brytas för att man ska kunna släppa taget om varandra. Det här är en ömsesidig process.

Jag minns när min mamma gick bort. Då vara jag bara 34 år och var inte alls beredd på att mista henne. Jag hade väldigt svårt att släppa taget om henne vilket ledde till att jag höll henne kvar. Det förstod jag på årsdagen för hennes bortgång. Jag insåg plötsligt att jag hade kommit till en punkt där jag behövde släppa henne. I samma stund som jag gjorde det såg jag henne tillsammans med min mormor för min inre syn. De var som två småflickor som skrattade och var glada. Det blev en enorm lättnad för mig.

Släppa taget

Hur släpper man taget? Tänk dig att du håller fast en individ rent fysiskt. För att personen ska komma loss måste du släppa taget. På samma vis är det med energierna. Det finns energitrådar emellan oss som vi behöver lossa. Det räcker med en enkel tanke. “Jag släpper dig mamma så du får gå vidare.” Det är inte krångligare än så men du måste mena det också.

Våra minnen

Att släppa taget om en person innebär inte att vi glömmer. Vi har våra minnen som vi bör vårda ömt med mycket kärlek. Varje gång vi tänker på personen/djuret med stor kärlek så skänker vi den kärleken till individen som gått över. Det hjälper både dem och oss själva. Så vårda dina minnen ömt och tänk positiva tankar.

Livet på andra sidan

Vi kommer att återförenas med varandra igen. Även om vi tillfälligt har släppt taget om varandra. Vi är ju alla ett och allt och alla hänger ihop. Oftast reinkarnerar vi tillsammans med samma själsgrupp. Vi utvecklas tillsammans och följs åt helt enkelt. Under mina healingar har det hänt att jag har sett själar som har hängt ihop under många liv. Oftast har vi relationer till varandra för att lära av varandra. Livet fortsätter helt enkelt men i en annan form.

Döden en del av livet

Precis som allting i naturen så går allt i cykler. Vi föds och vi dör. Jag lyssnade på ett poddavsnitt med Agneta Sjödin igår där hon gästades av Swami Jyothirmayah. Han sa så fint att livet är mellan vårt första och sista andetag. Det startar med vår första inandning och slutar med vår sista utandning. Där emellan har vi vårt fysiska liv. Kan vi ändra vårt sätt att tänka om döden behöver vi inte längre vara rädd för den. Genom att släppa den rädslan kommer livet bli skönare och vi kan se att döden är en del av livet.

Släpp allt som skrämmer med döden. Lyssna till alla vittnesmål. Se döden som en del av livet, något fint.

Death part of life

When we lose someone close to us, life often feels difficult. Questions and thoughts arise such as why, not now and why you. If you, like me, are convinced that life on earth is a temporary place for our soul’s development. Then death is part of physical life. There will then be an end to this life that leads to something new. If we can carry this with us, the work of grieving becomes so much easier. If we can learn to look at death with new eyes, life will not be as scary. Death will be a part of life.

Death a part of life

When I was little, I didn’t see death as something horrible or dangerous. I remember that in Sweden it was discussed whether we should introduce the death penalty. My thought then was that death is not a punishment. Dying is a beautiful thing. Even then I saw death as something that leads us on. At school, you get to take part in literature such as Dante’s Inferno, which describes the realm of the dead as something truly terrifying. Christian teaching tells us that we can end up in hell. This is pure scaremongering. Fantasies and speculations, nothing else. Death is a part of life. Without it, life could not exist.

Near-death experiences

I have read countless stories and testimonies from people who have died but come back again. Their description is usually the same. They are greeted by a powerful white light and immense love. An event that is not scary at all. However, I have never heard anyone say the opposite, that it would be terrifying. Can’t we then once and for all notice these testimonies and see the other stories as just stories, fantasies. Just like horror movies we watch. We look, listen, let it go and move on.

Grief work

Regardless of whether we see death as a natural part of life or not, grief comes when we have lost a person or an animal that was close to us. Grief can also occur if the person travels away for a long time or moves away from us. Grief is something we need to process when two individuals have lived close to each other. There are energies between them that need to be broken in order to be able to let go of each other. This is a mutual process.

I remember when my mother passed away. At the time, I was only 34 years old and was not at all prepared to lose her. I had a very hard time letting go of her, which led to me holding onto her. This I understood on the anniversary of her passing. I suddenly realized that I had come to a point where I needed to let her go. The moment I did that I saw her with my grandmother for my inner vision. They were like two little girls who laughed and were happy. It was a huge relief for me.

Let go

How do you let go? Imagine that you are physically holding an individual. In order for the person to break free, you have to let go. It is the same way with the energies. There are energy threads between us that we need to untie. A simple thought is enough. “I’ll let you go mom so you can move on.” It’s not more complicated than that but you have to mean it too.

Our memories

Letting go of a person does not mean we forget. We have our memories which we should cherish tenderly with much love. Every time we think of the person/animal with great love, we give that love to the individual who has passed on. It helps both them and ourselves. So cherish your memories and think positive thoughts.

Life on the other side

We will be reunited with each other again. Even if we have temporarily let go of each other. After all, we are all one and everything and all are connected. Most often we reincarnate together with the same soul group. We develop together and folllow each other to put it simply. During my healings, it has happened that I have seen souls that have been connected for many lifetimes. Most often we have relationships with each other to learn from each other. Life simply goes on but in a different form.

Death a part of life

Just like everything in nature, everything goes in cycles. We are born and we die. I listened to a podcast episode with Agneta Sjödin yesterday where she was guested by Swami Jyothirmayah. He said so beautifully that life is between our first and last breath. It starts with our first breath in and ends with our last breath out. In between we have our physical life. If we can change the way we think about death, we no longer have to fear it. By letting go of that fear, life will become more beautiful and we can see that death is a part of life.